Jag vaknade och var trött. Jag är så trött. Alltid lika trött.
Jag är trött på att låtsas,”Allt är bra, inget är dåligt”.
Jag upprepar orden om och om igen.
Försöker desperat få fram den där känslan.
Men jag vet att jag bara lurar mig själv. Inget känns bra.
Jag vet att allting egentligen är bra, men känslor är så förrädiska.
Så okontrollerade. Önskar jag kunde styra dom.
Då skulle jag äntligen kunna förstå att allting är bra.
jag önskar att jag vore 30 kg av svaghet
så att jag kunde sitta i ditt knä utan att behöva ha fötterna i golvet
så att jag kunde snurra runt i din famn utan att vara rädd att falla
varför kan inte jag sluta falla?
jag faller ju åt fel håll.
jag ska gå med i AA någon dag, för jag är ingen alkoholist
men jag behöver verkligen en knuff i rätt riktning
och jag tror att deras mål är att hålla formen.
även om det bara är just de där få månaderna av tusentals färger
precis mellan svart och vitt
så är det 30 kg av underbar svaghet.
allting är inte bara svart på vitt, det finns tusentals färger däremellan.
Jag vill bara härifrån. Jag måste härifrån. Långt härifrån. Nu.
