Vi satte oss ner vid vårt nya, stora, fina plankbord. Det var hela tjocka släkten. Från mamma och pappa, ner till alla mina syskon och hela min närmaste familj. Ja, och sen jag då förstås. Vi hade inte träffats i den här konstellationen på oerhört länge. Jag skulle säga att det nog var närmare ett decennium sedan. Vissa av de som deltog på middagen runt plankbordet fanns inte ens på den tiden. Och när vi sågs senast så levde faktiskt min mammas egen mamma. Hon var över 100 när vi sågs senast. Men då fanns inget plankbord. Inte vad jag minns i alla fall.
Hur som helst. Vi slog oss ner runt bordet och den tryckta stämningen fanns i hela rummet. Ingen sa något. Många stirrade ner i plankbordet och höll tummarna för att någon skulle tala. Det blev min storasyster som talade först. ”Gud vilket fint plankbord. Det var verkligen ingen överdrift när du berättade om det. Otroligt fint.”
Det värmde att hon sa så. Många var nog förvånade över att hon var den första att ta ton också. Hon och min lillebror har inte talat med varandra på oerhört länge. Det syntes på min bror att han var chockad över att ens höra hennes röst från andra sidan plankbordet. Det var ett tag sedan sist.
Jag tackade så mycket för komplimangen, log och väntade sedan in den stundande tystnaden. Jag visste att det skulle vara stelt men att det skulle vara tyst var mer än jag anat. Det gick verkligen att ta på stämningen och det var ingen trevlig beröring överhuvudtaget. Så var det fram till nästa person tog till orda, och det var min pappa som gjorde det – till allas sanslösa förvåning. I norra änden av plankbordet satt han. Han hostade till och 100% av alla huvuden vreds åt hans håll. Sedan stod han upp.
- ”Vi är en familj. En familj samlade runt detta fantastiska plankbord som ni köpt” sa han och pekade med hela handen mot mig och min sambo. ”Vi ska inte hålla på såhär. Min pappa och hans syskon talade inte med varandra under 40 års tid. Det får inte bli så för oss. Det bara får inte bli så. Snälla, samsas nu”
Alla runt vårt plankbord tystnade. Sedan hördes en snyftning från min syster. Sedan från en annan del av plankbordet. Det var en fin stund. En stund som förändrade riktning på vår familj.